post scriptum

Jag ska flytta till Mölndal, närmare bestämt till Tvillinggatan nånting, nära Jungfruplatsen. Jävlar vad jag kommer behöva cykla mycket!

ja alltså ja alltså ja alltså.

acceptera det en inte kan förändra
förändra det en kan, och
förstånd att
inse
skillnaden.

ja, alltså. det är den nya coola grejen. ja, alltså. att inte skämmas och inte vara rädd. ja, alltså. att titta på sig själv och tänka att jag är bra när jag är det och en idiot när jag är det, som folk i allmänhet.
jag började gå på möten igen nämligen, och den brutala ärligheten knäcker mig som vanligt. vi är bara små människor, det enda och det bästa vi kan göra är att titta på oss själva och på varandra och acceptera. acceptera och förändra och inse skillnaden. det är så jävla vackert.

re: re: re

Jag har ett inlägg från i somras där jag skriver om att leva ut ansvarslösheten. Exakt samma resonemang använder jag just nu för att rättfärdiga min brist på självbevarelse. Så pinsamt.

a is for the address on my letter

Öl är en ständigt närvarande aspekt i mitt umgänge. Och jag vill vara full hela tiden. Eller så vill jag inte. Vill, vill inte. Jag vaknade på lördagsmorgonen och kände igen känslan, nästan kallsvettig av rädsla. Det kändes bra när jag gjorde det men jag visste att det var onödigt och jag vill inte göra om det. Vara full, alltså. Så söp jag på både lördagen och söndagen. Det är känslan som jag känner igen alldeles för väl: jag dör av ångest efteråt, så jag måste stanna kvar i skiten så länge som möjligt. Fylla, eller tio liter glass och fingrarna i halsen. Samma sak. Jävla skit. Så, det är väl min sakfråga nu.

ablution

Nu löser jag problemet med iTunes. Sen går jag och köper garn. Sen gör jag klart Anjas efterjulklapp. Sen äter jag mat. Sen vet jag inte.
Det är väldigt svårt att skriva nånting, för jag har ingenting att ta fasta på. Att fastna i. Jag är en person som är väldigt, väldigt ovan vid att ta reda på vad jag egentligen vill, och plötsligt är det allt jag har att göra. Min livssituation är ordnad, jag kan göra vad jag vill, jag måste göra vad jag vill för allt annat är helt jävla onödigt. Konstigt. Men det är... bra. Jag har kvar all förvirring men väldigt lite rädsla. Vad jag vill kan jag göra, men jag behöver inte, jag kan vara lugn också. Så känns det, men vad är det att skriva om?
Blaha, ju.
Jag återkommer.
Med sakfrågor!