den goda sidan vinner alltid

mango, wodehouse, dexter, bäbisar, katten, andrés, rödhåriga flickor, anjas kompis, musik, spårvagnar.

siffror är irrelevanta i sammanhanget.

must've been the ganja

Magiskt.
Att odla saker, att sitta uppe alldeles för länge och lyssna på Eminem, att vara så jävla kär, att vara full av ansvarstagande, att sova länge och inte ha bråttom någonstans, att inte oroa sig alls. Att det var så fint igår.

Jag behöver mer jord, det växer så det knakar här. Men det är också det enda som saknas.
Så. Det är fint.

vad man skulle göra utan kaffe

Världen blev mjuk och vänlig för min skull. Fint.
Jag lyssnar på sameradion. Jag fattar inte vad de säger.
Förut gick jag barfota i skogen, och det åskade, och regnet var inte regn, det var nånting lätt och milt och kärleksfullt, och jag blev en hippie.

Nu ska jag dricka kaffe.

huvudet

Mänskligheten gör mig deprimerad, jag vill skära bort den. Det ska bli så skönt att börja studera igen, att fokusera mitt huvud på att lära mig saker, strukturerat.

Internetforum gör mig för övrigt djupt deprimerad. Djupt. Mänslighetens dåligheter destillerade. Utrota forumen. Utrota bloggarna. Prata med varandra. Eller håll käften.

kroppen

Den sämsta möjliga kombinationen: trött, hungrig, ensam.
Jag hatar att vara det här. Kom hit och rädda mig.
Lol.

Mina negativa tankar florerar just nu. Jag har ett enormt behov av att känna mig efterlängtad, eller möjligtvis någon mindre pretentiös synonym till det. Men jag vill att folk ska höra av sig och vilja ha med mig när de gör saker. Jag vill ha tydliga bevis för att jag finns.

Jävla mongo.

Sanningen är att det enda jag vill just nu är att vara jävligt full.

I'm trying to be assertive, I'm making plans...

Assertive, det är ett av mina favoritord just nu. Och closure. Om man har lust kan man alltid försöka tolka in nånting i det.

Jag skriver för att jag inte har något bättre för mig, klockan är en minut över fem, sömn är någon sorts avlägsen kontinent, fast jag är torr bakom ögonen. Som det blir när de vill blunda. Eller hur!
Jag fick mongot eftersom du är någonstans ganska långt borta, och jag hatar att vara ensam när jag inte har planerat det. Jag hatar när människor inte gör de saker de säger till mig att de ska göra. Fast det är ju bara ett fenomen i mitt huvud, eller hur? Det är så främmande för mig att vara känslomässigt beroende av någon, så det känns som att jag behöver någon sorts villkor: lova att du alltid är här när jag behöver det. När jag vill. Lova att mitt behov av dig alltid blir tillfredsställt.

Det som faktiskt hände var att jag kom på det här, och sen tänkte jag: okej, men det är ju inte rimligt. Jag äger dig inte. Jag vill inte äga dig. Du är en liten katt med len mage, du kommer och går som du vill, du stannar hos mig för att du vill, om du vill. Allt som kan skada mig skrämmer mig, därför vill jag kontrollera det. Men du är inte en sak jag kan kontrollera. Det finns ingenting man kan kontrollera på något annat än ett teoretiskt plan. Fuck that! Om jag inte klarar mig själv, vad är jag då?
Eller så bör det formuleras så här: jag är en intelligent person, jag klarar av att sköta mitt jobb exemplariskt, jag skapar ett fantastiskt förhållande med dig, jag fungerar i relationer - uppenbarligen är jag kapabel att göra det mesta. Uppenbarligen kan jag sitta här och rulla cigaretter och kolla på House tills min kropp vill sova.

Så enkelt var det.

Det är coolt att tänka!

Gör det!

- säger vi, men jag vet ärligt talat inte vad jag ska skriva om.
Alla befinner sig i någon sorts förändringsprocess. Som maskeraden: man vet inte när det händer, men man vet att det går från förberedelser till fest till efterfest på något sätt ändå. Man kan lita på det, i alla fall.
Och det är ungefär allt jag har att säga.

ILU färgglada personer. <3

skärpning!

Det som är bra är bra, och intressant. Det dåliga går över. Herregud.

Första maj är för övrigt årets bästa högtid. Men piratpartiet! Jag ångrar lite att jag aldrig tog reda på vad fan de egentligen sysslade med. Arbetarparti, wtf lol?