Jag fick ett barn. Ett mycket litet, mycket hungrigt barn, så nu får jag lära mig att skriva med en hand eftersom den andra alltid alltid är full, dygnet runt. Så fort jag lägger henne ifrån mig känner jag hur ofantligt trött jag är i armarna och hur spänd min rygg är, men just nu känner jag det inte.
Vilket mer eller mindre kan få beskriva föräldraskapet, hittills: det är så jävla jobbigt, men det spelar ingen roll, för det är hela tiden mer fantastiskt än vad det är jobbigt.
Och nu får jag sluta skriva, för hon vaknar och vill prata. Och jag vill hellre prata med henne än något annat.
onsdag 11 januari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)