me me me me me

Hjärntrötthet är tydligen ett erkänt medicinskt tillstånd, så nu kan jag med gott samvete sitta och gäspa på jobbet. Tack farbror Vetenskap för att du godkänner mina upplevelser.

Detta är mina framtidsplaner:
studera genusvetenskap
studera sociologi
studera psykologi
studera medicin
studera lingvistik
smida
skaffa ett el. flera barn
skaffa fler katter

eller kanske snarare, formulera den generella teorin om allmän allmänmänsklig existens, vag och specifik nog för att kunna begripas av alla och appliceras i alla potentiella och faktiska kontext. (Och mörda farbror Vetenskap.)

smidet är för att ord antagligen inte kommer att kunna uttrycka denna teori; jag planerar att smida en förklaring i silver och möjligtvis mässing, mitt favoritmaterial för ögonblicket.

barnen är för att
1) det är kul
2) i alla fall verkar det kul
3) jag tror att det kan vara en genväg till upplevelsen av jagets upphävande

och katterna, för att de är katter och på så vis rättfärdigar sin existens i varje givet sammanhang.


Nej, jag skojar bara. Delvis, i alla fall.
Någon person hävdade att jag och mina syskon aldrig någonsin är seriösa, vilket föreföll obegripligt för mig eftersom det är det enda vi någonsin är. Allt, på blodigt allvar. Är inte det uppenbart?


Fast jag har börjat fundera på om jag inte har svårigheter med att förstå vissa begrepp, som verkar fullständigt självklara för andra. Det gör mig lite ledsen.
De är: "allvar" "lita på" "stolthet" "skada"
och förstås det eviga "trohet".

Förr i tiden hade jag detta problem med "ansvar" också, men det har nu skrivits in i min interna ordbok. Det är rätt roligt, jag undrar om det på något sätt är ett hinder för mig att jag inte kan förhålla mig till vissa företeelser, och om jag i så fall kommer lära mig att göra det någon gång. Vad är allvar liksom? Saker som inte är roliga? Saker man inte kan skämta om? Saker man verkligen menar? Menar man något så gör man ju det oavsett om man uttrycker det humoristiskt eller inte, eller vad?


Eller så.


Det jag egentligen tänkte skriva var: nu är det vår, katt, jobb, piller, som vanligt, och så var det så himla behagligt att skriva på tangentbordet, så det bara spårade ur.

Eller så!