om det här ska vara allt

Vill bara säga att jag har ont i korsryggen och jämför mig själv för att bevisa hur väl jag lyckas med att bli en bättre människa, vilket väl ändå bevisar att jag inte är det. Fast på ett bra sätt, och nynnandes kentlåtar.

Lily Allen, jag hatar dig.

Bara för att du säger det enda som är sant.

Och jag är en pinsam liten flicka.

genius

Jag målade hår, vilket var fint, fast lite väl tjejigt för min smak. Och lagade mat. Eller jagade mat, vilket min felskrivning hävdar.

När märker man om man är undernärd? Och hur vet man vad som saknas? Jag är enormt sugen på öl hela tiden, vilket antagligen signalerar B-vitaminbrist (eller alkoholism). Men är det så enkelt? Det vore nesligt att falla ner död en dag pga brist på något obskyrt näringsämne som min kropp inta kunde hitta någon källa till. Konstig stämning. Men mamman skulle få fog för sin tes (att man MÅSTE äta djurprodukter), vilket i sig är anledning till att hoppas att jag kommer leva frisk och lycklig tills jorden ändå går under.

Ja, jag är lite dryg just nu. Sitter trött och lagar mat igen, tills imorgon. Vill bara prata utan att ha något att säga. Sen får jag gå och lägga mig.

pedagogik

Små barn är bara otränade.
Man behöver sällan hitta på mer komplicerade förklaringar till saker.

textreferenser undanbedes

Vaknar med värk i hela kroppen och den totala likgiltigheten i hela köket. Jag vill inte, bryr mig inte. Dagar som den här är jag en dålig hjälte, dålig hemmafru, dålig akademiker, dålig vän, dålig människa. Mina ideal ligger bortglömda i sängen. Otacksam och oekonomisk. Hopplös och hjälplös. Nu försöker jag bortförklara mig, det blir lätt så när man skäms. jag som är så smart, varför vill jag inte vara konsekvent och karaktärsfast?
Istället för det här vill jag skriva om offerkvinnor och prestationsångest. Vill och vill, men vill kanske ha möjligheten att. Utan sjukdomsinsikt inga brandtal om det dolda kvinnoförtrycket som lurar oss att hata, skända, plåga, håna, förneka det enda vi har makt att. utan sjukdom ingen sjukdomsinsikt. Nej, för jag tror inte att. Inget beroende (jo men), ingen störning (förutom att), inget i den hårda verkligheten som tvingar mig att ta till (faktiskt inte) detta. Detta som jag gör och skäms för. Jag är inte en av alla dessa stackars flickor som vänder sin smärta inåt mot den egna kroppen. Jag är inte en av dessa modiga hjältinnor som trotsar omvärldens försök att hjärtvätta oss, som protesterar vilt och blodigt på det slagfält som ingen löpsedel eller modebloggare har någon som helst rätt att göra intrång på. Våra kroppar. Jag sitter bara här och skäms och orkar inte bry mig. Jag vet att jag har fel, men detta tycks inte hjälpa.

baby we could talk all night

Som Britney Spears säger.
Det är värt att sova för lite, men jag får också ta konsekvenserna sedan. Jag är dålig på konsekvenser. Desto bättre på att vara glad och sjunga i osannolika situationer.

ytskiktet

Mina röda stövlar är väldigt röda. Jag accepterar detta faktum och klär mig därefter.
Igår var jag modig, men det berodde inte på stövlarna (inte ens regnet berodde på stövlarna), bara på viljan att göra bra istället för att tycka illa om. Vi leker att utopin är sann, i leken blir den sann, och vi förstår skillnaden så väl att vi kan strunta i den.

Det tror jag.

Är du kär?