I crack the codes, you end the war

Andrew Bird är så jävla fin.

(Imitosis och Heretics.)

Hans språk är fantastiskt oväntat, obegripligt, fånigt, oerhört tilltalande på alla sätt och vis. <3

(Tenuousness.)

affix

förena förmena förstena förgrena förändra förblända förvända förställa förstumma förhindra förblinda förinta förneka försena förmena förlösa förslösa föröda förläna förnedra förklena förminska fördumma förgöra förhöra förgylla förföra förfina förtvina förtvivla

osv.

hemtjänsten

Jag dricker kaffe.
Jag tenderar att överreagera.
Jag tenderar att i efterhand ifrågasätta mina val.
Jag tenderar att i efterhand ångra mina val, oavsett vad de bestod i.
Jag vill aldrig acceptera (än mindre bejaka) det som är.
Jag är livrädd för att behöva prestera.
Jag är livrädd för att bedömas.
Jag lägger kaffe i min kaka.
Jag ställer in den i ugnen.

Dramatiken i mitt kök är nästan överväldigande.

Jag vill inte säga det rakt ut.

Att definiera relationer är... (är?)

Innan vi blev vad vi nu blev tänkte jag alltid att det var så dumt. Att säga, "nu är vi det ena", "nu är vi inte det andra", som om relationens värde var knutet till benämningen av den på något mystiskt sätt. Som att man behövde säga "nu är vi tillsammans" för att faktiskt kunna vara det, som om det inte skulle räcka att bara vilja vara nära varandra och därför vara det, och vara det, och vara det. Vi är varandra, varandras, det spelar ingen roll vad vi kallar det för vi kommer inte att vara någon annan eller några andras.

Innan vi blev vad vi nu blev. Utåt sett är vi än det ena, än det andra, beroende på vad vi kallar det. I praktiken är vi bara du och jag. Oavsett om vi hatar varandra eller inte kan närma oss varandra utan att någonting går sönder så är vi du och jag och vi vill vara varandra nära och nära varandra fastän vi inte kan. Än.



Jag hade tänkt skriva om Johanna. En annan gång då. <3