Jag vill inte säga det rakt ut.

Att definiera relationer är... (är?)

Innan vi blev vad vi nu blev tänkte jag alltid att det var så dumt. Att säga, "nu är vi det ena", "nu är vi inte det andra", som om relationens värde var knutet till benämningen av den på något mystiskt sätt. Som att man behövde säga "nu är vi tillsammans" för att faktiskt kunna vara det, som om det inte skulle räcka att bara vilja vara nära varandra och därför vara det, och vara det, och vara det. Vi är varandra, varandras, det spelar ingen roll vad vi kallar det för vi kommer inte att vara någon annan eller några andras.

Innan vi blev vad vi nu blev. Utåt sett är vi än det ena, än det andra, beroende på vad vi kallar det. I praktiken är vi bara du och jag. Oavsett om vi hatar varandra eller inte kan närma oss varandra utan att någonting går sönder så är vi du och jag och vi vill vara varandra nära och nära varandra fastän vi inte kan. Än.



Jag hade tänkt skriva om Johanna. En annan gång då. <3