fortfarande

Jag erkänner villigt att jag aldrig tror att jag har fel. Jag erkänner villigt att jag dömer andra människor, skoningslöst och allt för ofta. Jag erkänner villigt att jag tror att jag kan allt jag någonsin skulle kunna tänkas behöva, ibland.

Mitt huvud är alldeles för stort. Ibland tror jag att mitt jag enbart består av ett huvud, resten ett menlöst skal att putsa, ansa, vanvårda och döljas av. Ofta lever jag som om det vore så.

Det känns som gränsen för ett sammanbrott, eller genombrott. Det känns som en total upplösning av det sociokulturella jaget. Det känns som timmar av övning.

fotnot

Musiken kommer härifrån. :D

hö sten

Träd, hus, vind, tegel, vatten, löv, guld, snuva. Helst utan kommatering.
Trädhusvindtegelvattenlövguldsnuva. Snuva kommer alltid sist. Matchande mössa och vantar att tappa och tappa förstås. Te, i ännu större tekoppar. Återgången till det faktum att man helt oironiskt älskar och älskar Regina Spektors låtar, och att man kan vara hur pretto som helst med rätt attribut, och det faktum att jag njuter av det här. Är pretto och sträckläser underbart sensmoraldrypande Fågelbovägen 32, även om man kanske måste vara jag för att på allvar drabbas av en sådan sensmoral. Vilket bara bevisar att även min existens har sin plats i världsalltet.

Jag är så lugn att jag tror jag måste ta ett piller för att kunna efterkonstruera en förklaring till detta förunderliga tillstånd.




PS. Jag hoppas du läser det här nu för jag älskar dig verkligen. DS.

vill röka cigaretter också

Älskar alla konkreta bevis på att jag finns i hans liv. Älskar att sitta i hans rum när han inte är hemma, älskar att ha hans tröja på mig och vara innesluten i hans doft. Älskar att väcka honom så att han inte missar träningen, att förstå hans signaler tillräckligt väl och också veta hur jag ska bete mig när jag inte förstår dem. Ibland vet jag det här. Jag känner mig fullkomlig och fullkomligt lugn.

<3

skit också

Nu är jag fullkomligt ätdrogad, för andra dygnet i rad. Det är skönt. Skönt att ha ätit sig själv fullkomligt hjärndöd. Skönt att inte bry sig om att jag är fullständigt inkapabel att hantera något som helst i det här tillståndet, och när jag försöker ta mig ur det kommer det att bli tusen gånger värre än det var innan. Jag mår dåligt för att jag sover för dåligt, går upp okontrollerat i vikt, skjuter upp viktiga saker som jag vill göra; lik förbannat väljer jag ett tillstånd som bidrar till allt detta.
Tråkigt tråkigt.

one more time with feeling

För att återknyta till det förra inlägget: jag har jävligt ont i min mage och vet att det är långt kvar.

om det här ska vara allt

Vill bara säga att jag har ont i korsryggen och jämför mig själv för att bevisa hur väl jag lyckas med att bli en bättre människa, vilket väl ändå bevisar att jag inte är det. Fast på ett bra sätt, och nynnandes kentlåtar.