Älskar alla konkreta bevis på att jag finns i hans liv. Älskar att sitta i hans rum när han inte är hemma, älskar att ha hans tröja på mig och vara innesluten i hans doft. Älskar att väcka honom så att han inte missar träningen, att förstå hans signaler tillräckligt väl och också veta hur jag ska bete mig när jag inte förstår dem. Ibland vet jag det här. Jag känner mig fullkomlig och fullkomligt lugn.
<3
måndag 12 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar