Oavsett i vilket tillstånd man vaknar måste man fortsätta och fortsätta och fortsätta. Oavsett om man vill eller orkar. Oavsett om det känns meningsfullt, oavsett om man orkar, oavsett om man kommer ihåg vad det är man strävar efter. Allt som finns vill försvinna, men det finns kvar och finns kvar och vi vet att allt vänjer sig. Vi vet att det var därför vi klättrade ned hit.

I konkreta termer: jag har stora färdigheter i området "svidande kritik". Det får mitt äckliga lilla ego att lugna sig en stund. Desto svårare då att läsa en text som provocerar mig sönder och samman, för att sedan fylla den med konstruktiva kommentarer. Det är för svårt, därför älskar jag det. Mitt äckliga lilla ego gråter tills det inte orkar mer.

I konkreta termer, på riktigt: nu ska jag köpa cigaretter. Sen ska jag skriva färdigt. Därefter ska jag dansa.


Förlåt Andrés för att jag bara kräver och kräver och aldrig ger någonting tillbaka. Jag kan inte försvara det. Jag vet inte varför jag gör så. Jag vet inte hur jag ska sluta. Jag förstår inte hur du kan orka.