Lustigt nog känner jag mig aldrig så mycket som en riktig människa som när jag betalar räkningar och ser över mina finanser. Ha.
Men du! Jag älskar att se vilken fantastiskt stark och god människa du är. Ansvarstagande är en reflex för dig. På många sätt är det förstås kanske problematiskt för dig, en egenskap du har vare sig du vill det eller ej, som du måste förhålla dig till och göra till din egen, göra till en tillgång för dig. Men jag önskar att du också kunde se dig som jag ser dig: så oändligt mycket tryggare och mognare än många av oss omkring dig. Du sätter andras behov främst på ett självklart, kärleksfullt sätt, utan att (till skillnad från oss andra) för den sakens skull behöva bli självutplånande eller spela martyr. Jag vet inte hur du gör, men jag beundrar dig för det.
Det är som att ha en fin hemlighet som du kommer att upptäcka, snart.
Yay <3
lördag 10 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
lämna mig aldrig. <3
SvaraRadera