natten

Det att folk dyker upp med vitt bröd när man är full, är ett otyg. Det att man vill vara full hela tiden är också ett otyg. Det kommer inte att gå över av sig själv; allt är ett aktivt val. Jag lär mig sakta men säkert att hata det förbannade jävla aktiva valet i takt med att jag lär mig att älska det.

nästa dag

vaknar man till något, från något annat, det ena bättre eller sämre än det andra, det varierar. Vaknar till Mattias Alkberg och Gossip. Det är bättre.

En man på radion hävdade just att den globala uppvärmnings människoskapade ursprung är en myt ämnad att låta deltagarna i COP15 bilda en världsdiktatur. Det var rart. Jag undrar hur stor grupp som kommer att åka dit i syfte att avslöja konspirationen...

del.

Åh vad jag bara vill skriva och skriva idag. Man skriver sig ut. Kanske. Det ryktas på stan.
Vill skriva att jag är så bra på att laga mat och så dålig på att älska. Leder det till någonting? Vill skriva att Peaches, och att det kanske bara är den gamla vanliga rädslan för att inte passa in, och borde jag verkligen ge efter för den? Med det var något annat idag, en genuin vilja att upptäcka något. Eller nya uppsättningar av bortförklaringar. Eller det ständiga tvivlet på mina egna motiv. Man tyder sina egna chiffer och hoppas att ingen kan tyda dem, hoppas att någon vill. Undrar hur man ska göra sig förtjänt. Undrar hur man ska klara ansvaret. Undrar vad man gör av nånting vackert man förstörde redan från början. När man hittar svaret som inte är förlåt, förmågan att göra rätt. Jag skriver det här för att jag vill att du ska läsa och förstå mina goda intentioner och förstå min oändliga oförmåga. Jag vill skriva av mig skulden. Jag vill veta vad jag ska göra, hur jag ska göra. Jag fungerar inte med dig. Det märker du ju. Det är så enkelt, allt viktigt blir för svårt för mig. Om jag älskade dig mindre, om jag skadade dig mindre, då kanske jag skulle kunna vara lugn och hel. Men alla kan intyga att jag förstör och omöjliggör all närhet. Med dig måste jag förstöra hela tiden.
Jag vill inte.
Jag älskar dig.

Imorgon ska jag gå och fråga var min remiss är för helvete.

För övrigt vill jag bara dansa nu.

take me out.

Osv.

Oavsett i vilket tillstånd man vaknar måste man fortsätta och fortsätta och fortsätta. Oavsett om man vill eller orkar. Oavsett om det känns meningsfullt, oavsett om man orkar, oavsett om man kommer ihåg vad det är man strävar efter. Allt som finns vill försvinna, men det finns kvar och finns kvar och vi vet att allt vänjer sig. Vi vet att det var därför vi klättrade ned hit.

I konkreta termer: jag har stora färdigheter i området "svidande kritik". Det får mitt äckliga lilla ego att lugna sig en stund. Desto svårare då att läsa en text som provocerar mig sönder och samman, för att sedan fylla den med konstruktiva kommentarer. Det är för svårt, därför älskar jag det. Mitt äckliga lilla ego gråter tills det inte orkar mer.

I konkreta termer, på riktigt: nu ska jag köpa cigaretter. Sen ska jag skriva färdigt. Därefter ska jag dansa.


Förlåt Andrés för att jag bara kräver och kräver och aldrig ger någonting tillbaka. Jag kan inte försvara det. Jag vet inte varför jag gör så. Jag vet inte hur jag ska sluta. Jag förstår inte hur du kan orka.

ej referens

Jag har inget att säga, utom att jag uppenbarligen inte är skapt för en akademisk karriär i en teknologiserad värld. Vilket suger, eftersom jag i övrigt är skapt för en akademisk karriär. På rätt plats, vid fel tidpunkt! Alas.

Lämna språket ifred, du idiot som tror att du behärskar det. Slappna av i fingrarna. Det finns ingen att imponera på.

Såhär när alla ska visa sina texter för varandra.
Vi är bara människor.Visserligen vita medelklassmänniskor, men ändå. Det finns ingen att imponera på. Bara tanken och budskapet.

samma visa varje gång

det är typ det enda jag har att säga om saken.

Leo är awesome. Awesome! Åh vad bra det är att prata om saker. Åh vad Mao hade rätt i mycket.
Och när vi ändå håller på, åh vad jag behöver en kurs i att bli full, vara uppe sent och sova alldeles för lite och ändå inte äta massor, varken under kvällen eller morgonen efter. Det är min akilleshäl. Typ. Jag undrar om det finns ett tolvstegsprogram för det.

åh.

Åh vad min egen inkompetens alltid måste framhävas. Av mig, förstås. Vill bara analysera: såhär borde jag ha gjort, och så här, och så här. På så vis vinner man inget godkänt. På så vis skapar man ingen mening. Skriver bara tre av mina fyra planerade timmar, men det är okej, man måste ju få gå till biblioteket också. Idag tog jag mitt förnuft till fånga och åt inga förebyggande piller. Sådant kan man ju också trösta sig med, istället för dumma saker. Och det är kul att man kan använda "hantering av tentaskrivningssituation" som måttstock för ångesthanteringsförmågan, och det är kul när den har förbättrats.

vad är

(a sign of my declining mind)?

tänker jag idag. Fundersamt. Idag är jag trött, och livrädd.
Har så mycket att skriva. Har en lista på saker jag skulle göra men glömde. Är trött trött trött, och tom, tror att jag är hungrig fastän -
och jag vet att det inte är farligt -
jag tror att det kommer kännas bättre imorgon. Jag tror att det kommer kännas bättre imorgon om jag gör de sakerna nu. Kommer att kännas. Fastnar i detaljer och splittras. Fokus som glider undan när det rör vid -
inte en enda tanke klarar jag av att samla.

Det här är inte ett farligt tillstånd. Jag är en stark och säker kvinna.

fortfarande

Jag erkänner villigt att jag aldrig tror att jag har fel. Jag erkänner villigt att jag dömer andra människor, skoningslöst och allt för ofta. Jag erkänner villigt att jag tror att jag kan allt jag någonsin skulle kunna tänkas behöva, ibland.

Mitt huvud är alldeles för stort. Ibland tror jag att mitt jag enbart består av ett huvud, resten ett menlöst skal att putsa, ansa, vanvårda och döljas av. Ofta lever jag som om det vore så.

Det känns som gränsen för ett sammanbrott, eller genombrott. Det känns som en total upplösning av det sociokulturella jaget. Det känns som timmar av övning.

fotnot

Musiken kommer härifrån. :D

hö sten

Träd, hus, vind, tegel, vatten, löv, guld, snuva. Helst utan kommatering.
Trädhusvindtegelvattenlövguldsnuva. Snuva kommer alltid sist. Matchande mössa och vantar att tappa och tappa förstås. Te, i ännu större tekoppar. Återgången till det faktum att man helt oironiskt älskar och älskar Regina Spektors låtar, och att man kan vara hur pretto som helst med rätt attribut, och det faktum att jag njuter av det här. Är pretto och sträckläser underbart sensmoraldrypande Fågelbovägen 32, även om man kanske måste vara jag för att på allvar drabbas av en sådan sensmoral. Vilket bara bevisar att även min existens har sin plats i världsalltet.

Jag är så lugn att jag tror jag måste ta ett piller för att kunna efterkonstruera en förklaring till detta förunderliga tillstånd.




PS. Jag hoppas du läser det här nu för jag älskar dig verkligen. DS.

vill röka cigaretter också

Älskar alla konkreta bevis på att jag finns i hans liv. Älskar att sitta i hans rum när han inte är hemma, älskar att ha hans tröja på mig och vara innesluten i hans doft. Älskar att väcka honom så att han inte missar träningen, att förstå hans signaler tillräckligt väl och också veta hur jag ska bete mig när jag inte förstår dem. Ibland vet jag det här. Jag känner mig fullkomlig och fullkomligt lugn.

<3

skit också

Nu är jag fullkomligt ätdrogad, för andra dygnet i rad. Det är skönt. Skönt att ha ätit sig själv fullkomligt hjärndöd. Skönt att inte bry sig om att jag är fullständigt inkapabel att hantera något som helst i det här tillståndet, och när jag försöker ta mig ur det kommer det att bli tusen gånger värre än det var innan. Jag mår dåligt för att jag sover för dåligt, går upp okontrollerat i vikt, skjuter upp viktiga saker som jag vill göra; lik förbannat väljer jag ett tillstånd som bidrar till allt detta.
Tråkigt tråkigt.

one more time with feeling

För att återknyta till det förra inlägget: jag har jävligt ont i min mage och vet att det är långt kvar.

om det här ska vara allt

Vill bara säga att jag har ont i korsryggen och jämför mig själv för att bevisa hur väl jag lyckas med att bli en bättre människa, vilket väl ändå bevisar att jag inte är det. Fast på ett bra sätt, och nynnandes kentlåtar.