ja, allså

Min dygnsrytm är helt förstörd. Jag ligger vaken och glänser, känns det som, i det gamla vanliga halvpsykotiska ansvarslöshetstillståndet.

Det är... okej. Ja, och nej. Jag vet inte vad jag borde, eller ens vad jag vill. Livet är överväldigande vagt.