rannsakan

Alltså, ja, att mitt huvud är ett trassel. Kan man ens reda ut det? Jag vet ingenting, minst av allt vad jag känner inför något över huvud taget. Den delen av mig som bara har storhetsvansinne vill gå till botten med det här, nysta upp trasslet, få någon sorts ordning och reda. Men som sagt, acceptera det jag inte kan förändra. Jag kan inte förändra det jag inte förstår. Så jag tvingas tillbaka till mina mest grundläggande förutsättningar, tvingas utforska hur och vad och vem och allt. Allt jag är eller vill eller så. Det är fint. Befriande kanske. Enkelt.
Eller så är det bara undanflykter.
Eller så...
Jag vet inte varför jag måste ifrågasätta allt. Det borde finnas ett bra ord på svenska för second-guessing. Acceptera. Acceptera det jag inte kan förändra. Ja.