Jag pendlar fortfarande mellan att vilja ligga i fosterställning och... inte ligga i fosterställning så mycket. Men det är också allt. Å andra sidan är det väldigt lugnt att må skit nu för tiden, det är bara ett passerande tillstånd, som vädret. Vädret är fint. Jag älskar sensommarhösten, när solen skiner på dagarna så att man kan ligga på en balkong och stirra på insidan av sina ögonlock, små instängda oändligheter, och sen på kvällen när man t.ex. har varit på teater med Ylva är luften skarp och ren och strör glitter eller glassplitter över hudens nervceller. Fysiska upplevelser som bara är fysiska och inget annat. Som musiken. Jag möblerade in keyboarden i mitt rum förut, det kändes som en såndär pusselbit som har trillat ner på golvet, tillfredsställelsen när man hittar den och pusslet blir klart. Det finns ingen mening i det, för mening är en abstrakt konstruktion. Bara välbehaget i att ägna sig åt det och undersöka att ägna sig åt det. Öva kallas det kanske.
Ha.
Ja.
Mitt huvud är ett trassel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar