ett mer vetenskapligt förhållningssätt till tillvaron

Aktuella studier i ämnet visar med all önskvärd tydlighet att subjektet fungerar mest ändamålsenligt då det opererar med utgångspunkt i relevanta frågeställningar.

Se t.ex: "Kan jag ägna mig åt något jag intresseras av utan att viljan att prestera väl (enligt utifrån ställda kriterier) tar överhanden?"
Tillfredsställande nog är svaret på den frågan ett entydigt ja. (FUCKIN' AWESOME.)

Sommarens andra aktuella fråga, "Hur många aktiviteter kan jag ägna mig åt samtidigt utan att det 1)påverkar mitt utförande av dem negativt? 2)påverkar mitt allmänna välbefinnande?", gav mer blandade resultat, då det visade sig att subjektet gynnades dels av den stora variationen i aktiviteter, och dels den generellt höga aktivitetsnivån - till en viss gräns, då subjektet visade tecken på utmattning. Vidare studier i ämnet krävs innan en slutsats kan nås. Troligtvis spelar ett större antal hittills okända faktorer in i utfallet.

Efter utförliga bedömningar av subjektets situation har följande frågeställningar valts ut för den kommande hösten:
1. Hur skaffar man vänner?
(Fram tills nu har jag skaffat dem med hjälp av i huvudsak tre metoder: stor uppvisad entusiasm från deras sida (t.ex. Bell), långvarig rumslig närhet (t.ex. Anja, Johanna), eller ett lyckosamt sammanfallande av behov och/eller livssituation (t.ex. Lisa, i viss mån Leo). Oftast har en kombination av metoderna krävts. Uppenbarligen är det ren tur att jag har lyckats skaffa så magiska jävla vänner trots att jag måste lita på yttre omständigheter i brist på social förmåga, och i längden är det ett synnerligen ohållbart tillvägagångssätt.)

2. Är jag en elak person?
(Mycket tyder på detta. I alla fall delvis beroende på att jag har så höga krav på mig själv, vilket nu har börjat spilla över på människor i min omgivning. Jag har även en tendens att säga synnerligen opassande saker i största välmening, och att inte förstå när jag går över gränser, är alltför kritisk etc. Svårigheten ligger i att avgöra i vilka situationer jag faktiskt, objektivt, har varit elak, och i vilka situationer jag bara upplever mig själv så på grund av en lätt missbildad självkänsla.)

3. Hur ser ett fungerande samhälle egentligen ut? Jag menar, egentligen.
(Jag behöver nog inte tillägga någonting; det är den enda fråga värd att ställa. Och vadå, ingen har väl någonsin dött av att ta sig vatten över huvudet.)