re: prefix

reflekerar redigerar resonerar representerar remarkabelt representabel resonans relevans relegerad regredierad regerar rekronstruerar. respiration, reaktion, revolution. repression. revanch refusera reparera resignerad reflex restriktion

och sen är det de andra orden:

religion, realitet, revir.



i själva verket kliar mina fingrar, de är fulla av idéer som vill ut, men jag hittar inga öppningar. (se: mitt cigarettpaket.) någonstans i fingertopparna, bakom tänderna, mellan upplevelsen och den medvetna tanken, nåonstans sitter ett hinder och jag blir irriterad, eller frustrerad, och försöker tvinga fram det.

jag behöver: sitta och meditera, sova mycket, ta mitt liv på allvar, ta mitt hem på allvar. jag vet att jag behöver det, och i teorin är det lätta saker att göra, men i praktiken sitter jag och läser fåniga serier i fåtöljen.

jag jag jag, jag vill nog inte riktigt att det ska komma fram just nu. jag jag jag. inte än, jag vill låta hindret finnas kvar och skydda mig från kreativitet en stund till. från någon sorts utlopp. när jag känner det såhär tydligt, punkter i kroppen, lika tydligt som om de hade ett litet informativt instruktionsblad vidhäftat, som pillrena, men i alla fall - de där punkterna i huden i mina fingertoppar, tillexempel, som jag väljer att behålla trots att jag upptäckte dem för flera dagar sedan, de är hela mitt självdestruktiva beteende. min fasta övertygelse om att det är farligt att släppa taget och acceptera. en fast övertygelse som var hela min kropp förut, men numera bara centimeterstora hinnor munnen, i händerna, i hjärnan, som jag vill behålla av någon sorts bekvämlighet och någon sorts lättja och någon sorts fascination och någon sorts missriktad kärlek.

så för att tala klarspråk: jag njuter lite av att inte ta ansvar för mig själv, och det är fånigt. jag hade inte uttalat den tanken innan jag skrev den, för övrigt.
men i alla fall ska jag sova nu.