re: re

som sagt, att jag njuter av att inte ta ansvar. fast det gick ett steg längre, nämligen att jag nu är fullt medveten om att jag kan gå upp tidigt på morgonen och äta ordentligt och snusa istället för att röka och låta bli att dricka alkohol på vardagar och i allmänhet upprätthålla den livsstil som krävs för att man ska orka med sin utbildning, sitt jobb och sina så att säga sociala relationer, dvs: det kreativa livet. och det är ju gött. men snart åker alla härifrån, så dehär sista dagarna, fram till t.ex. den 27:e augusti, väljer jag att leva ut mitt kaos till det yttersta. allt är okej. jag vet att jag orkar det här också, och det är så jävla gött, men det andra kommer att vara ännu bättre. "det här": t.ex. att ligga på min säng i mitt smutsiga hem halv två på natten (börjar jobba tio imorgon, måste alltså upp halv nio, senast), omgiven av tomma godispåsar och överfulla askfat, har ägnat de senaste fem timmarna åt att läsa sherlock holmes-fanfiction (OBS DIRTY LITTE SECRET OMG), vag och ofokuerad i tankarna, men ganska nöjd ändå. det sista ögonblicket av år av ansvarslöst liv, fast nu kan jag uppskatta det eftersom jag vet att jag snart kommer att välja bort det. magiskt. magiskt att känna mig konstruktiv fastän ingenting egentligen har förändrats. åhå.

ja, jag vet, om tre veckor ungefär måste jag återvända hit och se om det verkligen är sant, om jag verkligen klarar av att vara konstruktiv. det ska jag göra. jag vet att jag ofta försöker lura mig själv, särskilt när godis och cigaretter är med i bilden. hitta på bortförklaringar för att rättfärdiga den här typen av icke-aktivteter. men nu lurar jag mig själv tillbaks! ha!