skäggbiff?!

Jag älskar mina människor. Jag äskar er så jävla mycket och bara det är så otroligt omvälvande. All den energi jag i teorin borde lägga på saker som att skaffa en bra dygnsryrm, ringa mina jävla samtal, bli bra på det ena eller det andra.. går åt till att nära mina relationer. För visst fan är det ansträngande för mig, fortfarande, varenda jävla sms och facebookinlägg är ett dagsverke i sig, Men det är så obeskrivligt fantastiskt att det faktiskt fungerar. Jag har människor som jag älskar, och jag kan vara med dem och visa det. Även om det handlar om att följa med till andra lång och dricka ett par öl och kritisera någon ordvits. Jag kan, jag vågar, det går. Och jag har så otroligt mycket kärlek att slösa. Och det blir bara lättare och lättare. Det känns så fånigt på något sätt, att mitt liv kretsar kring något som är en bisak, en vardagssak för de flesta (tror jag), men för mig är det magiskt. Ja. Jag älskar er. Och jag älskar att det är så.

Nu ska jag sova!