Jag vet inte vad jag ska säga, så jag citerar Jocke Berg i mitt huvud:
det finns inga ord för det
på det här jävla språket
och det är typ allt.
Jag är.. glad, för att vi gör vårt bästa och för att vi är ärliga och modiga. För att vi älskar varandra. Glad och tacksam. Och glad över att jag äter piller som låter mig behålla min hjärna till och med när mitt hjärta spricker, igen. Eller skrumpnar ihop. Jag vet inte. Jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
funderar på piller jag med. jag är trött på att vara trött och att inte bry mig och skrämma min mamma över telefonen... bäst att du finns dock.
SvaraRaderavi blir pillertrion. kan spela trummor på våra tomma pillerburkar. när de tagit slut då.
SvaraRadera