majas fortsatta äventyr i psykvården

Nu är jag hemma efter att ha tillbringat fyra synnerligen upplyftande timmar på Östras akutpsykmottagning. Jag börjar misstänka att det är medvetet obehagligt, så att man ska ta sig i kragen och sluta vara mongo så att man aldrig behöver återkomma.

Deesutom var läkaren jag fick träffa ett stolpskott av den värsta sort, hon gjorde de två värsta sakerna en läkare på en dylik mottagning kan ta sig för. Dels tittade hon hela tiden ytterst allvarligt med stora, gråtmilda ögon, och försökte överösa mig med sin bottenlösa medkänsla (stackars, stackars mig som ville förnya mitt recept!), och dels kände hon att det var på sin plats att efter två minuters samtal ge mig råd om allt från att hantera min ångest till att somna på natten. Herregud! Jag vet att det finns knep för att somna in på kvällen! Och jag är inte rädd för att ta mina Atarax vid behov! Herregud! Det är så jävla oattraktivt med läkare som försöker hjälpa en med saker man inte har bett om hjälp med. Omyndigföklarande på högsta nivå.

Fuck that. Obs, fortsättning följer...