Jag har slutat vara min egen bästa vän; jag är en transportsträcka till nästa gång jag får vara med dig. Alla annat är oviktigt. Det nödvändigaste för att överleva. Cigaretter. Nervimpulser.
Det fungerar ju inte, i längden. Måste sprida ut oss mer. Måste hitta tillbaka till självständigheten.
Men hur. Fullständigheten i oss är beroendeframkallande. Jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar